En gång, för mycket, mycket länge sedan levde två människolika apor, eller ska vi kanske kalla dem aplika människor, på den afrikanska savannen, just där savannen möter de stora skogarna och de stora vattnen.

De här varelserna var mycket betydelsefulla, så betydelsefulla att vi givit dem namn - vi kallar dem Adam och Eva. Berättelsen om Adam och Eva hittar vi i Bibeln, där också hela förhistorien berättas. Eftersom stora delar av Bibeln författades för mycket länge sedan, var det inte möjligt att beskriva precis hur allt gått till - det hade den tidens människor ingen möjlighet att förstå. Inte ens dagens människor kan riktigt fatta hur det egentligen var. Men de vise män som författade Bibelns böcker visste på råd; de använde liknelser. På så sätt kunde de säga vad de visste och människorna kunde förstå. Eller åtminstone tro att de gjorde det.

Därför kom det sig att världen skapades på sju dagar (sju är ett s k episkt tal tillsammans med 3) inte 4, 6, 8, eller 10 miljarder år. Och därför var det mörkret som härskade till Gud sade "varde ljus" och det vart ljus - the Big Bang.

Sist av allt den sjätte dagen skapades människan. Vi skulle sagt "fem i tolv". Hur det nu var, så hade vår Herre blivit lite trött av allt skapande så han hade undsluppit sig en liten tabbe - han hade försett människan med en alldeles för stor och effektiv hjärna. För att så gott det nu sig göra lät, försökte han att få de två första människorna att inte bruka hjärnan till vad den egentligen hade kapacitet.

Vår Herre, som insåg att människorna inte var speciellt klyftiga - än - använde sig då av en liknelse. Han sade:

- Ni får inte äta av frukten av kunskapens träd!

När Adam fick höra det frågade han:

- Vem har bestämt det?
- Det har vår Herre, sade Eva.
Då suckade Adam övergivet: "OK! du vara chefo!".

Men Eva sade: "Varför får vi inte det?"

Och eftersom hon inte kunde finna någon vettig förklaring till det sade hon: "typiskt karlar!", hur hon nu kunde veta att vår Herre var en sådan.

Så hon gick att söka kunskapens frukt, vilket vi kan översätta med att hon gick för att lära sig nya saker. Det här med ormen var någon hon hittade på bara för att skylla ifrån sig, det finns väl ingen som verkligen tror att en orm kan tala!?

Det Eva lärt sig berättade hon för Adam. I Bibeln står det att han också åt av den förbjudna frukten. Notera att han inte åt av det förbjudna äpplet, vem har sett ett vildväxande äpple på savannen? Äpplet hade uppfunnits av svenska kyrkomålare, eftersom ingen visste hur kunskapens frukt såg ut. Och det var inte så konstigt egentligen, den hade ju aldrig funnits annat än som en liknelse!

Men Adam gick ut och berättade för alla som ville höra på vad kunde och alla förundrades över hans visdom.

Men vår Herre, som ännu inte lärt sig att hålla tand för tunga, hade vid något tillfälle slängt ur sig att människorna skulle gå ut och uppfylla jorden.

Sagt och gjort. Människorna spred sig åt alla håll från sin stamhemort. De lärde sig alltmer; gjorde redskap och vapen, tog makten över de andra djuren och förslavade en del av dem, de lärde sig massodla vissa växter, osv.

När vår Herre skapade växterna och djuren följde han en mycket strikt strategi. Växterna fick gåvan att kunna omvandla solljus till växtbiomassa. Växterna kunde bli mat åt djuren. Det såg snyggt och prydligt ut, åtminstone på papperet.

Växterna och djuren levde ju inte i oändlighet utan allteftersom de dog började det se mer och mer skräpigt ut i Paradiset. Dessutom började de byggstenar som växterna tog från marken att ta slut. Nu kunde vår Herre ha utropat: "Jösses"!, men eftersom Jesus ännu inte var född, så gjorde han inte det. Men situationen krävde en hel del kvalificerad tankeverksamhet.

Han gick in i den finmekaniska verkstaden och kom efter ett tag ut med en uppsättning "städare" som hoppstjärtar, maskar, osv. Dessutom hade han tagit fram en helt ny grupp, som specialdesignats för den här sortens verksamhet. Han kallade dem svampar och bakterier. För säkerhets skull kommenderade han också dit några större djur ifall det andra skulle misslyckas. Till dessa hörde t ex hyenor och gamar. Så hade han uppfunnit vad Disneybolaget lite populistiskt kallar "the Circle of Life". Vi skulle säga Kretsloppet, eller för att vara mer exakt "Det bio-geokemiska kretsloppet".

Men vår Herre var inte riktigt nöjd. Det var många djur som bara drev omkring till ingen nytta. Dessutom behövde de så mycket växter att äta, att det blev både slitage på mark och vegetation och svält bland djuren själva.

Herren prövade då att omprogrammera några av bakterierna så att de kunde angripa även levande organismer och han uppfann också en ny grupp, specialinriktade på den här verksamheten: virusen. Effekten blev ändå inte riktigt vad han hade tänkt sig; att begränsa växterna effektivitet så att de bara kunde tillgodogöra sig en procent av solenergin, gjorde bara att problemet accentuerades på en lägre nivå. Mikroorganismerna var ändå överlupna med arbete men klarade ändå inte att hålla rent. Vår Herre funderade:

"Om jag skapar nya djur, som lever på att äta upp de andra djuren, då löser jag det här överskottet". Han insåg inte att han på så sätt behöll problemet men så att säga på en högre nivå - en högre trofisk nivå. Genom att lägga in en begränsning på så sätt att bara tio procent av energin fick tillåtas gå från en trofisk nivå till nästa skapades så en hållbar kedja, näringskedjan, eller en pyramid, näringspyramiden. Den hade en bred bas av gröna växter, en mellannivå med växtätare och en liten topp av rovdjur.

Men det här var något som människorna inte hade snappat, det låg så att säga på en lite högre nivå, men att uppfylla världen var något som åtminstone Adam såg fram emot.

Hur det nu var, blev det med tiden ganska skräpigt där människorna drog fram. Och många blev dom - trots att mikroorganismerna gjorde sitt bästa för att streta emot, med medel som digerdöd, böldpest, krig och andra hemskheter. Människorna kom efter hand på fler och fler motmedel mot mikroorganismernas angrepp och på så sätt kunde de verkligen uppfylla Jorden. Från de kallaste till de varmaste delarna.

Eftersom de fortfarande inte fattade innebörden av ordet "kretslopp", så ledde det till allt fler problem. Vi hade blivit allt fler och vi hade gjort allt fler uppfinningar och till slut var det inte mer än naturligt att det skräp vi lämnade efter oss fick världens ekosystem att slå tillbaka; förorenat vatten, uttorkande sjöar, ozonhål, El Nino som löper amok, osv.