Häståret började med härlig mjuk snö som gav många fina galopper längs Rösjöns stränder. Trots att Óðinn gick barfota var det inga problem med halka eftersom vintern bjöd på mycket lössnö, tvärtom bildades inga styltor under hovarna. En minnesbild av denna galoppvinter är när jag rider Aegir över de snöiga vidderna och plötsligt får se något mörkt flyga i en båge nästan ända fram till mig och höra Ulrika fnittra högljutt bakom mig. Óðinn har fått pröva lösa plastskor och de satt bra på ändå tills vi började galoppera i lössnön, då de kom flygande.
I somras blev så äntligen långturen som jag drömt om så länge av. Morgonen 19:e juni gav vi oss av från Edsvall. Ingrid och Holger vinkade av Ingrid på Óðinn och Carina på Aegir, medan Ulrika och Sonia stuvade in sig i bil och åkte till Hagby-stallet. Där anslöt sig Lena och Gandur till gänget som fortsatte mot Angarn. I Angarn mötte vi Ylva som bjöd på fika hemma i sin trädgård. Ylvas häst, le Ro, fick däremot vara kvar hemma i hagen. Efter det fanns det nya krafter att fortsätta till Sjöbacken. Sonia var så lycklig när hon fick rida den allra sista biten hem.
Väl framme var damerna trötta av att ha ridit och stängslat hagar. Först hade Sonia stängslat, sedan Ingrid och Sonia, sedan Ulrika och Sonia och till sist så stängslade Ulrika och Lena om hagen så att inte hela den gröna ängen hamnade i hästarnas mage. Istället stod hästarna mest hela natten på ett litet frimärke av den gröna ängen, ägnade inte skogen bakom en blick, medan de ändrade rangordningen. Nästa morgon var hästarna trötta, särskilt Gandur som nu hade blivit chef för gruppen. Men när de väl hade fått sadeldressen på sig, var nosen stadigt vänd mot Edsvall och Hagby och nu var det hemåt som gällde. På tillbakavägen fick vi hålla in hästarna.
Under året som har gått har Sonia fått lektioner av Lena Danius i klassisk ridning med sitsövningar. Ingrid har undrat vad det är för konstigt ben-sprattel Sonia har ägnat sig åt när de har varit ute och ridit tillsammans. Men så här under årens sista dagar, börjar lektionerna ge lite resultat. Balansen börjar bli lite bättre och kanske även koordination och tygeltag. De sista veckorna under året blev det också några lektioner för Haffi, underbart, där ridåret avslutades med mörkerritt på svarta vägar, där en ensam ljusklädd utegran anades i svärtan medan ljuden av porlande bäckar och smattrande hovarna slingrade sig längs vägen.
Som vanligt avslutades häståret med en ridtur på Undal, tack Christine. Tack familjen Lipping för all vänlighet och lån av hästar under året och naturlig-tvis ett stort tack till dig Ulrika (och Ingemar som har hjälpt till så mycket med allt runt omkring) – Ulrika Óðinns matte.