Bloggen 2012
21 oktober hösthästritt till Ösby postgård
21 - 24 augusti Kalix
Besök hos Ulf och Gretel i Kalix. Underbara dagar i det kanske nordligaste koloniområdet i Sverige. Blev bl.a. bjuden på kanske årets sista svenska jordgubbe.
23 - 28 juli Jämtland-Norge-Dalarna
Vi bodde härligt i 50-talsrummet på Månsåsen B&B söder om Storsjön. Tapeten var väldigt vacker, medan den kommunalgrå på andra sidan var precis lika tråkig
som på 50-talet. Men stället var bara så fint och en härlig frukost serverades. Resan blev även på många
sätt en resa tillbaka i tiden, bl.a med besök på Jamtli där det var så spännande att gårdarna även var befolkade, så att man fick en riktig känsla för tiden. Vem kommer inte ihåg trampbilarna förr i tiden?
Men vi sökte också mina gamla rötter, längs gammelmormors mors färd över från Norge och uppväxten i ett litet husmanstorp (kanske något liknande det på bilden är ovan) vid Aavikbacka intill fjorden i Norge. På marknade i Levanger
hittade hon sin blivande man som lovade att komma att gifta sig med den 17-årige flickan nästa år. I verkligheten dröjde det nog flera år
och sedan när hon väl kommit till Sverige så hann det också bli tre barn (och svärfar dö) innan hon gifte sig. Men kvar in mitt hem finns
förningskistan som troligen var med på turen över kjölen.
Turen avslutades med att vi hälsade på hos John och Kicki Ek i Mora. Musse Kickis häst fick ett besök, verkar vara en häftig häst, gammal fältrittshäst. Hur cool som helst.
Klövjesadeln här intill fanns på Johns fäbod.
21:a juni - Två olika verkligheter
En naturvetenskaplig betraktelse - yang
Midnattspaddlingen gick till Brottbyåns utlopp. Där fanns en sjungande flodsångare och ett antal bävrar. En fattade aldrig att det var en kanot som kom drivande och vek bara nödtorftigt av för att inte kollidera med paddeln. En annan fattade först när vi var nästan jämsides att det kunde vara något farligt - jätteplask. Första rödhaken började sjunga 01:20 och 01:30 kom koltrastarna igång. Fotot är från ca tjugo i två.
Hans-Georg
Nära bli kvar i Sjöråets garn - yin
Äntligen var det dags för midnattspaddlingen under den kortaste natten på året. Här råder ingen midnattssol precis, men paddlingen ska ske under midnattstimmen på midsommarnattens ljusaste natt.
Men kanske borde vi ha vänt om redan innan vi började, för när skymningen försökte sänka bygden i gråmörker, så byttes den varma soliga sommardagen av en kall kväll. Inte mer än tio grader varmt, där vattnet kändes mer inbjudande än luften.
Snart byttes den inbjudande vackra sjöns blanka vatten av kalla sjöråksstråk som dansande i knähöga slöjor. Vattnet droppade ner från paddeln vid varje paddeltag, ner längs armen på den sida där droppskyddet hade försvunnit. Sakta stelnade axeln mer och mer, kanske var det inte meningen att man skulle vara ute vid denna tid på dygnet och året, den tid då allt är magiskt i naturen? Mynningen till Husaån skymtade mellan dimmorna och näktergalens smattrade fanfarer dämpade alla tankar när vi gled in i ån. Flodsångaren skyttlande toner lekte likt en ravedans i hjärnans vindlingar och paddlingen gick vidare i ett bedövat tillstånd.
Padang, plask, en bäver smällde stjärten i vattnet och allt ljud upphörde. Den varnade oss, här hörde vi inte hemma. Alla varelser höll andan och undrade om vi skulle vända. Men vi fortsatte ...
En annan bäver simmade rakt mot kajaken för att varna oss, men modet svek när den kom alldeles intill oss och den styrde undan. Den ville så gärna varna oss, men...
Den tredje bävern var det vi som nästan gled förbi innan den hann lämna sin plaskande varning till oss. Men vi brydde oss inte.
Inte ens när vi kom till bäverhyddan förstod vi vilken fara vi utsatte oss för. Här var alldeles stilla, inga bävrar eller andra levande varelser vågade vara här denna natt, där luftälven från Tärnanskogen mynnade. Vi borde ha förstått!
Istället fortsatte vi över viken och den stilla sjön och vattenytan var plötsligt inte lugn, utan här kastade sig vågorna höga och mötte sjöråkens höga slöjor i en dans. Allt var vått, kallt och fuktigt medan kajaken kämpade sig fram i vågorna.
Alla farliga och ofarliga varelser uppe på Tärnanskogens höjder, där nattskärrorna spelar under de ljusa midsommarnätterna, hade samlats till en yster dans på höjderna. När det är som mörkast under den ljusaste natten. De dansade försiktigt uppe på berget och i skogen, smög efter marken som dimslöjor, innan de alla samlade ihop sig till en riktig långdans som blev allt vildare innan den som en yster bäck som växte till en älv dansade förbi Sjötorp i kullerbyttor och ut i Garnsviken.
Det var i detta vi hade hamnat. Stanna, ropade Hans-Georg, jag hörde något!
Men jag tog några tag till för att komma ur den magiska älvens kölvatten, innan jag slutade paddla.
Kajaken stannade upp i stiltjen bakom udden, där endast sjöröksslingornas toppar bara fick håret att resa sig. Vad är det som låter sa han? Som knarrar? Kajaken låg alldeles stilla och här där bruset från den magiska älven inte längre hördes, var det lättare att förstå. Aha, sa han, det är bara hörapparaten som surrar, batteriet håller på att ta slut.
Så gick det till när jag räddade Hans-Georg från den farliga magiska älven, vars krafter nog är farligare för män än kvinnor. Så vad hade hänt om inte jag hade varit med?
Sonia
7:e april
Äntligen en åktur med fina vagnen och med Lova, Saga och Björn. Eftersom Björn fotade så hamnade han inte
på några bilder. Långsam fart bort från stallet för Bliða som vanligt, men hemåt får vi bra fart, innan
det plötsligt känns konstigt. Punka och så var åkturen slut för först Björn och sedan Sonia. Men
blev barnen ledsna för det! Inte!
Medan Tindra fick lära sig att duscha benen så tyckte Lova och Saga att det
var roligare att klättra på pallarna.
25:e februari
Funderar på detta med egenskaper.
Det gäller att:
utnyttja och utveckla de positiva sidorna
lära sig att inte bli handikappad av de negativa sidorna
och stärka sidor som saknas
5:e februari
En räv passerar i snön alldeles nedanför mitt arbetsfönster - så fint!
2:a februari
Har fått en ny fin dator, sitter och installerar olika program och letar drivrutiner, undrar om skivor är trasiga. Och varvar allt med att åka till Ulriksdals slottsträdgård och äter en härlig lunch med Åsa, Margareta, Pia och Pernilla.
Vardagen börjar 9 januari
Vad ska det bli av året?
På nyårsdagen i regn och rusk möter jag en padda på vårpromenad på vägen?! Sedan flyger sångsvanarna över huset och letar efter öppet vatten.
Men till Trettonhelgen lägger sig isen och de otåliga skrinnarna är snabbt på plats. Redan på aftonen så åker några skridskoåkare över isen och isen sjunger högt (nästan skriker) medan de i raskt tempo åker längs sjön. Vi pustar ut när vi ser dem på tillbakavägen. På lördagen är isen full av små och stora grupper av åkare och isen sjunger i vackrare tonarter. Naturens akademi går några trevande steg på isen, men låter sjöns hemligheter vara denna gång.
Idag kom Tomas och Oscar förbi och vi går ner till sjön. En mycket liten och kort tur med spark för Oscar och mig medan Tomas prövar skridskorna. Premiären är avklarad, både för Oscars första skridskotur någonsin och min första för vintern, hoppas det följer av fler dagar!