Bloggen 2008

24 december julafton

13 december

Vilket Luciafirande!

Först kom stallfolket och några hästar till oss på glögg, så många hästar blev det nu inte, bara Hviða och Dauð och så förstås Bliða med vagn. Av tvåbeningarna som kom tog sig de andra fram via apostlahästarna eller bilen. Hemma hade Hans-Georg värmt upp glöggen och snart brann en brasa i öppna spisen för att värma oss. När vi hade hört lite roliga historier och gåtor av Amanda så vände stallfolket åter och Sussie var snäll att köra hem Bliða så jag kunde gå på nästa kalas.

Så Hans-Georg och jag skyndade oss att byta om och gick över till Lennart och Sylvia två hus bort. Där var det varm stämning i en ljusfest där det sjöngs julsånger. Med min mindre vackra stämma så höll jag dock mest tyst och lyssnade på på de vackra visorna och psalmerna. Även här serverades det glögg och pepparkakor. Med ett varmt hjärta var det så dags att vända stegen tvärs över vägen och gå till Luciafesten.

Luciafesten hölls hos Mats och Kerstin som serverade glögg, och alla möjliga sorters mat, lammstek och rostbiff med härliga potatissallader. Goda ostar fanns det minsann också och inte minst gott vin. Även här fanns glada människor, ljus och varm gemenskap, medan gråvädret övergick i mörker utanför.

Ja, allt fanns på denna Lucia med sina tre julfester, men faktiskt såg vi inte till en enda lucia. Efter mycket prat, skratt och sång sjönk jag ned vid TV:n hemma och där fick jag både se och höra en sjungande lucia.

3 december

Har inte hunnit skriva på jättelänge, alldeles för mycket jobb så det är svårt att hinna med så mycket annat. Ridningen har blivit lidande, men jag kan inte undanhålla er hur det kan gå när man försöker rida en stund i nattamörkret tidigt på kvällen.

Så här blev det i måndags.

Hästar – jag tror jag ska sälja hästen och köpa en hund istället – som kommer när man ropar! Jag kom till stallet vid halv sjutiden och gick ut i mörkret och dimman. Hittade Putte men inte de andra, inte stod de nära varandra heller. Putte har ju blivit satellithingst så han behöver ju inte vara där de andra är. Letade igenom hela den öppna ytan utan att varken se hästar eller glimmande ögon. Hörde ett litet gnägg i skogen, vilket kändes meningslöst att följa efter.

Jag såg också att det snart var dags för matning, så jag gav upp alla intentioner om att rida på volten och borsta och fixa Bliða och ge henne lite kraft. Istället hjälpte jag till att bära ut maten och tänkte att nu kan jag ju visitera henne åtminstone. Anna och jag ropade på hästarna, inte ett ljud och inga andra hästar utom Putte och Frigg och Dauð som just släppts ut i hagen och mumsade glatt på höet.

Så jag fortsatte in i skogen och genom den och ut på andra sidan till den nya ängen. Där hittade jag de återstående 6 hästarna i mörkret, som jag visiterade med halvdan lampa i mörkret. Så försökte jag ta Bliða i skägget och gå tillbaka, men huvaligen det finns VÅTA ÄCKLIGA DIKEN DÄR BORTA,sa hon så och smet ett antal gånger när jag försökte fånga in henne. Så jag bröt först en liten kvist och sedan en större. Efter ett tag gav jag upp med min häst utan drev ihop hela flocken i ett hörn och då var det någon av dem som gick över diket och se då rann hela flocken iväg i galopp genom skogen till maten på andra sidan.
Så snubblade jag efter genom skogen och hittade alla hästarna mumsande på höet som om de aldrig gjort annat.

Undrar om man ska skaffa hund istället?
(Fast hon kan nog vara ganska god ibland)

12 oktober

Nu har jag gått en betongkurs hos Pia Fischer i Saltsjöbaden och det var jättekul. Det blev lite av varje, en del kanske mindre bra, men roligt att hålla på i alla fall. Här nedan finns alstren. Parasollbladen i trädgården blev ett blått och grönt blad, några gamla krukor blev modell för en blivande timjan- och fjälldaggkåpekruka där mönstret av spånet kan ses. En mossvulkan ska hålla grodprinsen sällskap och av resterna blev det små gladråttor att fröjda Lova med. Av den sista skvätten betong blev den en pannkaka där jag tryckte dit några blad i som sedan målades i guldfärg. Med lite bättre styrsel av både blad och form hade det kunnat bli ett ganska snyggt plattunderlägg, men ....
En rask sväng till Skogvaktarkärret idag, där jag tittade på våra nyuppsatta informationsskyltar - kul att se.

5 oktober

Efter nästan 1,5 månads mycket hektiskt tid börjar det finnas tid för att hämta andan ibland och kanske skriva några bloggrader. Då får det bli lite hästnyheter först.

Förra lördagen kom Bliða och jag äntligen iväg på distansritt i Södertälje. Distansritt för islandshästar är ju inte så där fruktansvärt långt, ca 1,5 mil så det ska de väl kunna klara hur som helst utan särskild träning. Men vi har tränat hyfsat och både Bliða och Hviða (stallkamrat) hade bra kondition. Vi kom på 7:e plats medan Hviða kom in ca 10 minuter före mig (det måste vi jobba på till ett annat år) och kom 5:e plats. Resultaten finns hos Flygande Pass. Lite bilder har lagts ut av Maria Olsson http://www.nogg.se/lifstraumurisak och Carmita Lundin.

Så igår var det dags för Djurgårdsritt för Bliða och mig, men även Ingrid. Lunchmacka intogs i Rosendals trädgårdscafé där hästarna stod och sov innan det var dags att återigen bli de energiknippen som många islänningar kan bli. Ingrid red till Rosendal medan jag red därifrån. Här nedan finns några bilder som jag tog från Djurgådsbron. Om man dubbelklickar på bilden får man upp originalstorleken och kan ladda hem bilden.

25 augusti

För några dagar sedan målade Isabelle Scharin en vacker rosenvialslinga längs dörrfordret i badrummet. Visst blev det fint?

12 augusti

Vardagen hinner plötsligt ifatt med storsteg och jobben börjar pocka på, samtidigt som skrivbordet är i en riktig oordning, så därför börjar jag med något väldigt onyttigt - att lägga in bilder från sommaren. Från översta bilden till vänster: Hans-Georg jobbar på med bastun. Lova inviger den nya sandlådan, eller .... Sonia rensar fiskefångsten. Lova äter hallon och med samma aptit blåbär. Danne med familj hälsar på. Dannes familj. Barn i hängmattan.

3 augusti

Sommaren har varit fantastisk hittills, men nu blev det några dagar med regn. Det var verkligen efterlängtat av marken, då allt är snustorrt ute och faktiskt av mig också. Själv hann jag också göra lite firmajobb och annat vid datorn, nu när det blev lite svalare. Äntligen är också Sjöstugan målad till 95 %, det är bara vindskivorna som behöver förbättras och det får bli när vi fixar taket. Efter vila några dagar är det sedan dags att ta itu med grusgångar och annat och det allra tråkigaste garaget (där färg ska skrapas). Men arbetet med husen och trädgården rullar så sakteliga framåt i alla fall.

25 - 29 juni - Ridläger

Redan helgen innan ridlägret kommer Oðinn tillsammans med Dotla och Roði till Torpets lilla hage från Faxi i Åkersberga. Dagen före rider Sonia över Bliða med Oðinn som handhäst till Upprätta där Lena Danius, Ekipage och Maria Bucht, Birga, har ridläger i fyra dagar.

Hästarna var nöjda i sina uteboxar och Bliða och Oðinn trivdes bra i samma hage allt medan Sonia satt på en låtsashäst medan Maria försökte få ordning på Sonias hållning.

Sista dagen blev det dags för en kadrilj, men inte var det lätt med fem hästar och en spökhäst som behövde vara en färgväxlare för att ha rätt färg i de olika figurerna. Men nog kan man undra vad de ska vara för figur Egentligen? Och varför ligger den första yttre hästen före innerhästen? Och man kan bara undra hur de stora hästarna ska hinna med de små islandshästarnas skritt?
För att allt ska bli rätt måste Lena ta till de stora gesterna. Med spända anletsdrag tittar eleverna på Lena. Jamenvisst - Lena är nöjd och deltagarna pustar ut.

8 juni

Jag och Bliða badar i Garnsviken. Tomas paddlar till oss och tar även han ett dopp. Björn, Linda och Lova kommer också på besök.

4 juni

Helt otroligt! Vi har en klassträff med klasskamrater som jag hade i klass 2 till 8. Det har varit några gånger tidigare och det är underligt hur roligt det kan vara fast det är så länge sedan man gick i samma klass. Många drag, både karaktärsdrag och ansiktsdrag går att spåra tillbaka. Kvällen blir rolig på räkbåt med mycket skratt, prat och en hel del dans.

24-25 maj

Angarnexkursion där bl.a. lilla Lova var med som orkade med lite bärhjälp gå från Örsta till Skesta. På söndag är det gökotta med grannar på Hakunge. Tillbaka igen på tomten ser Hans-Georg och Mia några av de första trollsländorna födas.

15 maj

Sedan vi kom hem har det varit fullt med groddjursinventering i kamp med tiden. Med värmen som kom hände ju allt på en gång, så det har varit att sätta ut fällor på kvällarna och ta in dem på morgnarna, nästan varje dag.

Dessemellan har vi fixat hemma. Nu efter fyra varv till tippen så ser garaget ganska fint ut och det går även att komma in i fritidsboden (och därmed hämta vilodynor - MMMMM). Dammen har kommit i ordning och salamandrarna leker där för fullt. Grillplatsen väntar på grillkol och varmt väder igen. Gräslöken växer sig stark och det är bara matjesill och gräslök som behövs. Plötsligt känns det lite som om man börjar hinna fatt livet igen.

19 april - 26 april

Eva ordnar en fantastisk fågelskådarvecka för oss på Mallorca, där vi får låna Anna och Pontus hus i Aláro. Vi tackar och skålar för Eva och Anna och Pontus!

Eva ordnade allt under denna vecka, allt från gruppbilden (utan Eva), färskt bröd till fågelkryss. Här finns lite andra bilder som antingen Hans-Georg eller Sonia har tagit.

18 april

Så har Ulla och Lelle skaffat ny häst - Dimma från Agersta. Se de lyckliga ägarna här nedan. Mötet mellan Bliða och Dimma gick mycket lugnt till väga. Hästarna i de andra hagarna var betydligt mer intresserade. Men det var väldigt vad Bliða och Dimma är lika på långt håll.

2 april

Jösses så händer allt på en gång - från "vinterns" stiltje till den stora vårens stress.

Hans-Georg har fullt upp med fågelskådningen och ska bl.a. leda exkursion till Hornborgasjön. Vi börjar måla hallen, när hantverkarna ringer och säger att nu kan de börja med bastun. Så när hallen är utrymd och kläderna och klädhängare m.m. ligger i gästrum, vardagsrum och sovrum är det bara att röja ut det som är kvar i den blivande bastun och det som står i vägen i badrummet. Snart är utrymme för dörren uppsågad medan dammet långsamt lägrar sig över kläder, mattor och annat från hallen. I nöden har vi ringt Tomas och Stina och undrar om vi kan härbärgera lite saker i deras garage.

Eftersom vädret är perfekt började vi igår också med att bränna av ängen vid Torpet. Det gick helt perfekt i nästan obefintlig vind så snart var nästan hela ängen av avbränd. Så nu är det bara att vänta på regnet för efter det kommer det att bli grönt och fint där för hästarna att beta av. Innan det hann bli kväll och natt var det målning av hallen, ridlektion och ytterligare målning. Gissa om vi var trötta när vi stöp i säng.

30 mars

Vilken vårdag!

Redan innan jag hade träffat islandshästarna från Söderby hade jag hunnit se citronfjäril och nässelfjäril. Väl vid det lilla huset vid travbanan såg jag sju st islandshästar närma sig. Bliða blev genast intresserad när jag satt upp igen och undrade vad det var för spännande som skulle hända nu. Väl ute på sandvägarna blev några hästar så lyckliga så det blev inte den lugna tölten vi hade tänkt, utan lite snabbare gångarter. Snart såg jag ut som en rallycrossförare, helt nedstänkt i lera, så det var bara att strunta i att se fin ut (är för gammal för det ändå) så det vara bara att hänga på i lite härlig galopp. Snart delade vi dock på oss och några red tillbaka medan vi var fyra som red runt Issjön och fram till Långsjön. Vid Issjön tog vi en liten fikapaus medan hästarna mumsade på ljungen och bekantade sig med Bliða, allt hur lugnt som helst.

Klicka på bilden här nedan, så kan du se hur vi red idag.

Väl tillbaka i stallet skyndade jag mig hem och hade turen att träffa Björn, Linda och lilla Lova så att vi kunde äta kvällsmålet tillsammans. En kväll med en timmes senare skymning än i går, nu när det har blivit sommartid. Hans-Georg och Björn fick syn på några havsörnar nere vid Garnsviken, strax innan middagen. Detta kändes som en riktigt härlig dag.

25 mars

Äntligen! Veden för nästa vinter är fixad. Nästan precis som det ska vara, före påsk - okej en dag sent då. Fast å andra sidan lär inte påsken vara så här tidig någon mer gång i mitt liv. Det lär dröja nästan 100 år innan det är dags igen. Några bilder under arbetets gång.

24 mars

Så var det åter vinter igen. När jag var i stallet i morse var det - 13 grader och rimfrost. Vackert men kallt. Det är dock ljust nu på morgnarna och redan en halvtimme senare var det två grader varmare. Krokusen har kommit upp medan vintergäcken har begravts under snön.

Fågellistan från Nicaragua är nu nästan klar.

25 februari - 4 mars Nicaraguaresa

Tidigt måndag 25 februari åker vi till Arlanda och efter en övernattning i Miami är vi framme i Managua i Nicaragua på tisdag eftermiddag (lokal tid). Första eftermiddagen tar vi det lugnt i hotellträdgården. Hotellet är trevligt och har god mat, ett par pooler och ganska mycket fåglar i den lilla parken mellan de små husen där hotellrummen är inrymda.

Onsdagen börjar rätt tidigt med att Matilde (HGs doktorand) hämtar upp oss vid hotellet med universitetets 4-hjulsdrivna bil som körs av Ronaldo som är chaufför på universitetet (UNA). Resan till Datanli (som är ett av Mathildes fallstudieområden) tar sin lilla tid då det är 15 mil dit och vägen från Sébaco är ganska dålig med mycket potthål. Det blir dessutom en extra tur på en genväg som ska öppnas så småningom, men halvägs till Jinotega är det stopp och vi får vända om. Den sista biten från Jinotega övergår vägen till en skumpig grusväg. Landskapet är vackert med utsikt över Lago de Apanas. Framme vid Datanli blir vi väl mottagna vid den lilla gården och blir visade runt. Naturligtvis blir vi även bjudna på kaffe, eget förstås. Gården tillhör en kooperation av små bönder som bl.a. gått samman och där det visar sig att ägaren till gården varit i Sverige! Bakom den lilla gården ligger skogen, en molnskog, som bl.a. skyddas för sin biodiversitet men också för att vattenresursen ska sparas. Under en vandring rakt upp och rakt ner (nästan i alla fall) i skogen blir vi visade på en hel del växter som även används lokalt, bl.a. en som är bra vid blodbrist. Under färden tillbaka blir det ett matstopp mellan Jinotega och Matagalpa och innan vi är tillbaka är det redan mörkt.

Under torsdagen håller vi oss betydligt närmare Managua och i områden som är mycket mer bebodda. Färden går mellan Managua och Granada och längs fina vägar. Första stoppet blir vid den rykande vulkanen Masaya som är en 250 m djup krater där man inte kan se bottnen eftersom röken hela tiden fyller hålet och ibland även våra lungor. Det här är en plats som spanjorerna trodde var ingången till helvetet och det är inte utan att man kan förstå dem.Detta är en av de få vulkaner i världen där man i princip kan köra upp till kraterkanten intill en aktiv vulkan. Lite senare åker vi till marknaden vid Masaya där vi raskt handlar med oss en hel mängd sovenirer, bl.a. hammockar. Många andra saker finns och här skulle man gott ha kunnat gå en lång stund, men nu är vi hungriga. Vid stranden av Nicaraguasjön sitter vi sedan och äter en lokalt fångad fisk i skuggan medan vinden fläktar skönt.

På fredagen tillbringar vi större delen av dagen på universitetsområdet, UNA - Universidad Nacional Agraria. Vi tittar på en sporttävling mellan lärarna vid några olika universitet och sedan har Hans-Georg och Matilde möte och disktuerar doktorandarbetet. Matilde forskar om uthållig ekoturism, så det är ju verkligen ett högintressant ämne för mig också.

Under helgen blir det utflykt med övernattning uppe i bergen på kaffefarmen Linda Vista i Condega. Linda Vista är en kaffefarm som odlar kaffe med rättvisemärkning och kravodling. Vi får höra en hel del hur kaffet skördas och sköts. De har bl.a. skuggträdsodling, där kaffebuskarna är skuggade för att en jämn temperatur ska uppnås. På så sätt drabbas inte odlingen lika lätt av angrepp. Likaså är sorten väl utvald för att både ge gott kaffe och vara härdigt mot olika angrepp. Skuggträden i sin tur är av olika slag som kan utnyttjas t.ex. bananer och plankor. Vi får också se hur kaffebönorna tas om hand efter skörden, genom tvättning så att det yttre skalet tas bort. Processvattnet tas om hand genom infiltration, men där även en del av vattnet går tillbaka till odlingen. Sedan läggs bönorna att torka i solen. Den allra sista torkningen sker dock nere på slätten där är varmare än här uppe i molnskogen. Vi får höra om lönsamheten och inte minst om hur bra odlingen är för de som bor och jobbar här. För första gången blir det så himla konkret att mitt lilla inköp av kravodlat och liknande har betydelse inte bara för mig utan faktiskt även på andra sidan av jordklotet.

Innan det är dags för middag går vi också runt en kort sväng i omgivningen där Alvaro, skogsforskare från UNA, berättar om de undersökningar av biodiversiteten som de gör i skogar med olika ålder. De är nyss igenväxta plantager, med kanske 20 - 30 år gamla träd, ända till skogar som man inte tror har påverkats av människan. I detta område är troligen toppen av berget Canta Gallo så gott som opåverkat och vi får en glimt av molnskogen från stigen. Den allra mest opåverkade skogen, Bosawa Biosphere Reserve i den här undersökningen, ligger dock tre dagars bilresa från Managua nära den Honduranska gränsen, så den får vi inte se på den här resan (bara från flygplansfönstret).

Efter middagen sitter vi i elljuset (fixat genom solpaneler på taket) och berättar historier. Skratten ekar från våra hus tillsammans med syrsornas ljud i skogen. Vi utbyter historier om tokiga professorer och annat på svenska, engelska och spanska medan Matilde gör sitt bästa för att översätta. Till slut mixas alla språken i en enda röra medan Ronaldo gör roliga pantominer som inte behöver något språk alls. Så slocknar ljuset och det är absolut becksvart. Att hitta till rummet är nästan svårt, men med en mobiltelefon så kan vi t.o.m. få ljus till toalettbesöket. Natten blir kall och fuktig här uppe bland molnen och jag saknar en riktigt varm flanellpyjamas och några varma filtar. Det blir inte mycket sömn på natten och det blir en befrielse att stiga upp när det ljusnar. Hans-Georg och jag tassar ut till en utsiktsplats och tittar på när det mesta av molnen lättar i dalgången nedanför oss och de olika fåglarna vaknar. Vi får dock aldrig höra några vrålapor som ska finnas i området. Det enda vrålandet som hörs är när Matilde och Sonia duschar i det iskalla vattnet. De fega killarna vågande aldrig!

På måndag efter lite förmiddagsslappande i hotellträdgården börjar så resan tillbaka, Managua - Miami - London - Stockholm - Sjöbacken. Till Sjöbacken kommer vi så småningom efter mer än ett dygns resande vid halvniotiden på tisdagskvällen. Åtminstone jag stupar raskt i sängen efter en dusch.

23 februari

Isen sjunger. Den är bara ca 2 cm tjock och det blåser ganska kraftigt. Ett vinande ljud hörs över sjön då och då under den soliga dagen. Senare på kvällen är ljudet mycket starkare och hörs i ett. Det låter som om någon åker på isen. Kanske är det som Hans-Georg säger att spökena är ute och åker skridskor, och nu på kvällen verkar det att vara riktigt trångt på isen - och de har nog väldigt roligt. Fascinerande!
Här finns en inspelning som Hans-Georg har gjort, isljud,

9 februari

Nu har redan utesäsongens arbete kommit igång. Vi jobbade som 17 idag för att såga ved av några björkar och en sälg. Rättare sagt HG sågade och jag kånkade vedträn och släpade ris. Sjön nedanför låg helt öppen med grumligt vatten och då och då hördes kniporna flyga omkring. Snödropparna blommar i hallonhäcken.

8 februari

Solen lyser! Plötsligt börjar man tro att det faktiskt ska kunna bli annat väder än mögelväder. Det kanske börjar bli dags att titta efter vårtecken. Utanför vardagsrumsfönstret lyser den gula vintergäcken. På håll har jag även sett att hasselns hängen börjar sträcka på sig, men jag har inte kollat ännu om den blommar. Alltså ut och spana efter vårtecken!

3 februari

Lova bjuder på ett års kalas, eller åtmistone hennes föräldrar. Riktiga födelsedagen var 31 januari.

13 januari

Tjugondedag Knut och julen bärs ut, så var allt julgranspynt nerplockat och utburet. Det enda som saknas nu är tulpaner på bordet som det ska vara när julen är avslutad.

Uthamra är utstädat vilket känns så himla skönt. Visserligen står det en hel del kartonger här nu som väntar på att packas upp, men nu har vi alla våra grejor på ett ställe. Hans-Georg åkte dit idag i solskenet och plåtade lite bilder och såg att allt såg bra ut. Det kan nog bli en fin plats för två hus, som säkert kommer att få lite sjöglimtar när området är bebyggt.

Själv latade jag mig istället genom att rida ut med grannen Sylvia. Hon visade mig nya ridstigar i Telefonskogen som hon har döpt den till. Jättekul, dit måste jag ta mig fler gånger.

7 januari

Vardag och nytt år. Innan det blev vardag hann vi dock fira ordenligt, dels med nyår i Kvarnstugan och dels med en riktig sovmorgon på nyårsdagen. Under trettonhelgen var också Akademin för naturens hemligheter här, d.v.s. Nina, Sven, Rickard, Jacob, Rita, Kersti och Bosse. Så avslutningen på jul- och nyårshelgen blev storstilad.

Men nu när det är dags för vardagen igen börjar året med lite administrativa åtgärder, som att skriva ut rapporterna som blev klara förra året, uppdatera rapportförteckningen, fixa i ordning vårt Sjöbackenblad. Men också att tömma firmaförrådet vid Uthamra och göra ett nytt firmaförråd på Sjöbacken. Så det administrativa arbetet i år är ganska fysiskt krävande. Lite roliga kontorsarbeten har det också blivit, som årets almanackor; Sjöbacken, Lova, hästar och fåglar.