Det blir skridskor ytterligare en gång, innan temperaturen återigen stiger och skridskoåkning omöjliggörs. Hans-Georg och jag går ner till bryggan och tar en liten sväng på Garnsviken. Jag åker fram till bäverhyddan och ser att allt verkar OK och kämpar åt andra hållet hemåt i lite motvind. Men isen är fin om än något blöt yta.
På nyårsafton tar jag en ridtur till Angarn i så varmt väder att all is på vägarna har smält bort. Bliða verkar helt förvirrad på riktningar på den nya stigen och vill gärna ta ett varv till fast vi bara står några meter från sandvägarna där hon varit tidigare. Senare på dagen åker vi till Saltsjöbaden till Eva och Mats. Där väntar ett hejdundrade kalas med hela 29 gäster där borden och allt är vackert dukat. Umgänget är glatt bland ungdomar, vuxna och äldre som Eva uttrycker saken. Vi får sova över hos Hedlins och nästa morgon blir vi bjudna på frukost hos Pia och Stellan. Men det är ju en helt annan historia då det tillhör ett annat års händelser.
Jag har åkt skridskor! Margareta lockade ut mig på Långsjön (inte så långt från oss) och det gick över förväntan. Jag testade bara två varv, först så var det ju mycket mjölksyra, men efter bara några hundra meter gled det på riktigt bra. Isen var ju förstås också bra och ingen vind att tala om alls. Det gav mersmak.
Här är några hästbilder från juldagarna. I lördags var Hans-Georg och jag ute och körde vagn med klockan ringande. Här är på vägen tillbaka mot Körlinge, då vi bägge två klev av i nerförbacken. Körlinge gård i bakgrunden och i fonden tittar hästarna Citro och Pascal nyfiken på. På själva julafton hade jag utsläppet i stallet och passade på att rida hem och väcka Hans-Georg samt Tomas och Stina (som övernattade hos oss). Bliða är ordentligt julutklädd med både klocka och tomteluva på ena örat. Som julklapp och tack fick Bliða så mycket äpplen att hon tackade nej till halva sista äpplet. På juldagen löslongerar Iréne och jag Bliða och prövar med ett litet hopp, men först lurar hon oss genom att smita på insidan av stolpen.
Granen är hämtad i skogen (på vår Uthamratomt), ljusslingor uppsatta i växthuset och strax ska vi på ljus- och glöggfest hos några grannar. Härlig lördag!
Riktigt pissigt väder, 4:a gradigt regn på tvären i blåsten. Våra hästar ställer sig alla som vindflöjlar med rumpan mot vinden. Fåren vid Lidberga trycker bakom ett hus, platta mot väggarna. Tycker synd om våra hästar, då det bara regnar och regnar. Men i söndags var det faktiskt solsken, fast det är ju inte precis så att solen värmer. Längtar efter kyla och snö!
Vi åker till Össeby Garns kyrka och lyssnar på Gospelkören (där Tomas sjunger) som har sin julkonsert. Efteråt tar vi lite glögg hemma hos oss.
Efter morgonutsläppet tar jag en tur med Bliða bort mot skogarna vid Söderby. Från Rosendal tar jag kompassriktning mot en vändplan (i närheten av Issjön) och går ren kompassgång genom skogen en stund innan vi är framme. Väl där hittar vi en stig som vi kanske hade kunnat följa, men den får vi utforska en annan gång. Vidare mot Långsjön efter numera kända stigar. Bliða trampar på utan tvekan, även på ställen där hon aldrig varit, möjligtvis har vi lite olika funderingar om vi ska gå till höger eller vänster om en trädstam men hon litar på mig. Alla vattenpölar betraktar hon dock som möjliga slukhål för hästar och försöker gärna hitta en väg runt. Men snart är vi vid Långsjön och tar en långsam tölt hela sträckan mot Söderby - det går ganska bra och jag behöver bara stanna någon gång och börja om. Väl hemma igen är i alla fall jag trött efter 2 timmars ridning.
Hurra. Jag hittar en väg runt Issjön i skogen. Det blir omkring 1,5 mil att rida, men en härligt varierad sträcka med både skog och travväg. Det kommer nog att bli fler gånger som vi rider där.
Hans-Georg bjuder mig på Maxim dit vi går för att se Povel Ramel på Maxim som fortfarande vid 84 års ålder roar oss med prat, sång och musik under ett par timmar. Underbart!
Nu har det varit några härliga hästdagar. I fredags hälsade Christine på och fick rida Bliða medan jag fick hyra Vinur av Ann och Cathrine. Det blev en tur bort till Långsjön och tillbaka innan mörkret hann fram till oss. Det var så roligt att tölta långa sträckor bredvid varandra och även ta en härlig galopp i bredd. Så skönt med våra pigga men snälla hästar.
I söndags tittade jag på när Göran Lindstrand tömkörde hästar på Stava. Det är så fint och mjukt och hästarna trampar under sig så bra. Utan att man egentligen riktigt ser hur han gör det så går hästarna fint i t.ex. skänkelvikning. Allt beror på placering, tygeltag och försiktiga ord till hästarna.
I måndags hann Ulrika och jag ut en kort sväng medan mörkret verkligen sänkte sig över oss. Vi letade oss fram borta vid Skepparbacken i klätterbackar och på vägar. Ganska snart vände vi åter och tog en stund på volten istället.
Karin hälsade på mig på tisdagen och då promenerade jag med istället och pekade ut stigar kors och tvärs genom skogen. Både Karin och Bliða såg ut att trivas.
I onsdags var jag ute tillsammans med Isabelle. Isabelle har bara ridit några få gånger så det var ju inte bara att släppa iväg henne själv. Så jag promenerade bredvid bort mot Skepparbacken. Efter en liten stund gjorde jag dock så att jag släppte henne själv vissa sträckor längs skogsstigarna, medan hon övade sig att kunna stanna och svänga när hon ville och inte när hästen vill. Väl ute på vägen mot Ekeby fick hon rida fram och tillbaka medan jag promenerade framåt. På slutet av den lilla turen prövade vi också galopp, för säkerhets skull bort från stallet och allra sista gången fick hon till det. Kändes rätt häftigt att det fungerade.
Efter en lång och intensiv arbetssäsong har jag nu börjat städa bland papper och i bokhyllor. Det känns både motigt och bra. Skönt att äntligen få tiden, men ack så tråkigt. Dessutom inser vi att vi nog måste bygga ett litet förråd för kontoret också, bara de ca 200 rapporterna som företaget har skivit och bör arkivera tar några hyllmetrar i anspråk. Men byggandet får dröja till en varmare säsong och istället packas mycket ner i lådor istället.
Vilken klok häst jag har! Hon har inte velat gå genom grinden sedan 1:a november utan jag har fått putta på henne lite försiktigt och givit henne en godsak efteråt. Jag har naturligtvis inte förstått vad det har varit för fel på grinden, men det såg Lelle. Det var ett par för stora stålöglor vid grindstolparna som hästarna har kommit åt när de gått in och ut. Nu hade Sussie fixat det och min häst tvekade inte ett dugg, fast jag själv knappt ser skillnaden. Dessutom såg hon detta på långt håll. Hästar måste tycka vi är bra ointelligenta - lägger inte märke till någonting och är så fruktansvärt långsamma så något trögare får man nog leta efter. Tänk jag trodde jag var smartare än min häst.
Jag traskar fram och tillbaka till Körlinge för att utfordra hästarna. Trots att det är stjärnklart är det så svart på vägen att jag knappt ser vad jag sätter fötterna om jag inte tänder min jättefina pannlampa.
Ulrika och Oðinn ska komma till oss på Körlinge. Det ska bli så kul!
Regnet vräker ner och det är bara några grader varmt. Vi tar in hästarna, men Bliða funderar på om hon inte ska gå ut när hon ätit lite gott kraftfoder.
Bliða får dra vagnen med Ulrika, Vidar och Sonia i. Ibland går dock Sonia lite grann i backarna för att det ska bli lite lättare att dra. Det verkar som hon tycker att det är roligt, särskilt hem går det riktigt bra undan. Vagnen svänger rätt ordentligt från sida till sida och Ulrika tror att det kan vara att skaklarna kan vara något för långa. Får undersöka detta lite närmare.
Äntligen finns tiden och handen är OK, så nu är det dags för trädgårdsarbetet. Jag får hjälp av Isabelle medan Nessie tittar på. Garnsviken har lagt sig, åtminstone utanför oss, med ca 1 cm tjock is.
Första ridturen efter operationen. Skönt! Kändes helt OK också.
Äntligen hemma!
Så var jag då äntligen hemma efter trafikkaoset igår. Jag var en av de tusentals? personer som aldrig kunde ta mig hem igår. Jag hade turen (!) att komma med en avgående Norrtäljebuss kl 17 från teknis igår. Tre timmar senare och några km längre fram vid universitetet började jag svaja i min uppfattning om det var tur eller inte. Särskilt då vi fick stiga av bussarna och nästan all busstrafik i länet var inställd. Att gå hem ca 3 mil eller kanske bara 2,5 (om jag tagit tunnelbanan som fortfarande kanske fungerade till Mörby) kändes inte riktigt aktuellt. Så gissa om jag kände mig strandsatt! Som tur var har man dock underbara vänner i stan (familjen Friman-Scharin) som snabbt härbärgerade mig, skaffade mig en sovplats, ett nattlinne, tandborste och schampo. Genast kände man sig betydligt bättre till mods!
Nästa dag var det bara att gå halvt oförberedd till ett möte och sedan köpa nya mer passande kläder till begravningen som jag skulle på. Glitterjeans kändes inte helt relevant. Begravningar som jag gruvar mig för, men som blev en väldigt vacker och fin upplevelse med vackra dikter och musik på en vacker kyrkogård där de gula löven var mycket vackra mot den vita snön. Efteråt kände vi oss alla så omhändertagna av familjen där vi fick kaffe/te och hembakt kaffebröd. Att de orkade!
Så kom då äntligen bussen och därmed jag hem efter ett dygns försening och jag kände mig så HEMMA.
Novembermörkret och gråvädersregnet sträcker sig ända in i oktober och mörkfärgar hjärtat och gör tankarna dystra. Utanför huset pockar trädgården på åtgärder som inte handen tillåter. Den påtvingade stillheten efter ett brusande hav av stress och aktivitet gör att minsta lilla blåst orsakar vågor som sprider en oro långt in i hjärtat. Själen blånar medan kvällsmörkret snabbt faller.
Det ska bli skönt att möta fyrfota och tvåbenta vänner i morgon!
Första frosten - det var - 5 grader när jag gick och la mig så det var ju ordentligt kallt. Under den vackra soliga morgonen rasar nu bladen snabbt när det tinar. Snart kommer alla träd stå nakna och den svartvita tiden börjar.
Känns lite som semester - varit på skogspromenad i nästan tre timmar, med GPS. kompass och karta och kom hem med ganska mycket trattkantareller. Jag lär mig också att hitta i skogen borta vid Issjön även om jag inte direkt hittar några riktigt bra ridstigar ännu - tror inte Bliða gillar spänger allt för mycket. Men det är minsann inte helt lätt att rensa svamp i stora plasthandskar, jag måste ju hålla min nyopererade hand ren. Jag har också kommit på en ny användning av kikare. Kikaren fungerar som ett utmärkt stöd för handen när man går! Jag såg också två älgar på ganska nära håll.
Nyopererad i handleden och har en riktig latdag. Sover länge och faktiskt ska erkännas även en del på dagen. En liten promenad blir det men annars tittar jag på film, TV och läser böcker. Mycket skönt som omväxling!
En riktig äschdag - eller förmiddag rättare sagt. Det var min tur att släppa ut hästarna på morgonen idag och det gick faktiskt riktigt bra. Så efter det gjorde jag iordning Bliða och red hem. Alldeles för varmt klädd var jag, så väl hemma bytte jag jacka. På med alla draglinor på Bliða och ner till båten. Fullt sjå att hålla koll på linor, häst och allt och ser inte att linorna blir felkopplade. Så därför brister allt när Bliða börjar dra (dock utan att något går sönder på allvar). Så det är bara att packa ihop allt och ge sig tillbaka till stallet. Bråttom - eftersom det är så mycket som ska hinnas med idag - skyndar jag mig på och har snart släppt ut hästarna i hagen igen. Så det är bara att pipa hem i bilen, MEN inser då att bilnyckeln ligger i andra jackan. Dagen bromsar upp till slow motion medan jag väntar på Hans-Georg som uppenbarar sig med bilnyckeln. Väl hemma igen tar vi ett förmiddagskaffe och planerar om dagen med betydligt mindre ambitioner. Och se då fungerar det mesta lite bättre.
Så är det då vinterklart i trädgården. Sjövattnet är avstängt och kajakerna uppdragna. Trädgårdsmöblerna inställda så gott det går, vattenslangar undanlagda osv. Båten orkade vi dock inte dra upp så långt som vi borde, så där får Bliða hjälpa oss med att dra upp den de sista metrarna. Det känns riktigt skönt idag, när de sista stora fältinventeringarna är klara för året och inga resor finns i sikte. Ska bli så skönt att bara grotta hemma ett tag.
Vi rider ut på en tvåtimmarstur bort mot sandvägarna, där Bliða blir galoppglad när hon ser sandvägarna. Underbart att få sträcka ut. Vi fortsätter sedan bort genom skogen till Söderby. Jag hittar några vanliga kantareller och trattkantareller och jag hoppar av och går sedan genom skogen medan skymningen faller. Vid lilla Söderby ska jag sitta upp och medan jag spänner sadelgjorden tittar Bliða och en älg på varandra. Bägge två är hellugna och älgen mumsar på äpplen direkt från ett träd, ända tills jag uppenbarar mig och ---- hjälp en tvåbening och då är det full fart in i skogen igen. Väl tillbaka har det blivit riktigt svart.
Äntligen får Lotten utnyttja sin födelsedagspresent. Det råkar bli en söndag med riktigt sommarväder. Lotten blir
hämtad strax före lunch hemma och sedan är det Angarn som gäller. Under Margareta och Börjes ledning blir det först
fågelskådning. Det är gott om rovfåglar i skyn.
Därefter tar jag hand om Lotten genom att ta henne till ett litet turhästföretag alldeles i närheten av Bliðas stallplats.
Väl där tar Ann och Vinur hand om Lotten och vi ger oss alla ut på en lång tur i skogen och på små vägar. Turen avslutas
vid Sjöbergsbadet där Hans-Georg är beredd att ta Lotten den sista vägen till Sjöbacken och där middag och umgänge gäller.
Jag har lyckats lära Bliða lyssna på mina kommandon. När vi galopperade råkade jag säga hooo, som betyder stopp, istället för sakta aaav, och det blev nästan en tvärstopp. Inte riktigt som westernhästarna men bra snabbt i alla fall. Festligt att det fungare så väl.
Årets sista sommarmånadsdag eller rättare sagt kväll gör vi en utflykt till Uppsala för att titta på Uppsala Krönikespel. Det är roligt att tas med genom historiens lopp genom alla fina dräkter, gycklare, vanligt folk, kungar, eld och hästklapper.
Hjälp! Jobbet överfaller mig, plötsligt är det tusen saker som ska fixas i flera olika projekt samtidigt.
Nu har jag haft Bliða ett år. Fortfarande trivs vi lika bra med varandra, så att det känns som om jag har känt henne längre än ett år.
Den stora getingstriden står!
Vårt ena äppelträd är invaderat av getingar och vi beslutar oss för att vinna frukten åt oss själva. Vi avvaktar till kvällen då getingarna inte är lika aktiva, då vi plockar ner all frukt vi kan se, i korgar eller på marken. Dagen efter vidtar kokande av äppelkompott och äppelsaft samt lagande av mandelsjöja.Då och då görs också en raid ut för att försöka samla ihop fallfrukten och förflytta den till komposten (och gräva ner den). Men vi måste dock göra en paus då och då för att inte getingarna ska bli alltför påträngande. Till kvällen åker vi in för att titta på
Midnattsloppet där Tomas springer. En riktig folkfest.
Tomas födelsedagsfest firas och inte minst så firar vi att Tomas och Stina har förlovat sig. Samtidigt inviger vi altanen.
Vi åker till västkusten och Hamburgsund för att dyka. Det blir två dyk för Tomas och mig och sedan en dag i Lysekil där jag bl a kommer ihåg hur roligt det är att snorkla. Så härligt med med roliga saker att titta på, ganska klart vatten och någorlunda djupt. Stina får uppleva Tomas västkustsommar. Lite minigolf är inte fel på ledigheten.
Nu har Björn och Linda fått tillträde till sitt radhus i Åkersberga och vi (Linda, Tomas, Stina, jag och HG) har hunnit börja på att måla om ett sovrum, renovera ett våtutrymme i källaren och flytta/packa upp lite saker. Allt medan Björn jobbar som besatt, tolv timmar per dag!
Golven är klara både i sovrummet och i relaxavdelningen i Sjöstugan tack vare Hans-Georg och Tomas, se nedan. Nu är nästan trädäcket vid dammen klar, tack vare Björn, Linda och Hans-Georg och Tomas. Hans-Georg inspekterar platsen för ljusrampen.
En riktig semesterdag!!! Igår avslutade jag den sista rapporten innan semestern och nu ska jag vara ledig i två veckor. Ska bli underbart!
Kvällen avslutades också på ett synnerligen bra sätt, hemma i Evas trädgård. Där var det tjejfest, för 15:e året i rad, med underbart god mat, trevliga vänner och härligt prat i vårtbitarnas surr allt medan det mörknade. En del av maten gick i det Mallorcinska kökets tecken. Mallorca ett ställe som numera hör till Evas nya hembygder. Väl hemma igen mötte kattuggleungarnas pip mig när jag klev ur bilen. Perfekt början på semester!
Vädret fortsätter att vara fint även om det inte är lika stekande hett, känns skönt. Här jobbas det friskt i huset och trädgården. Björn och Linda jobbar med ett trädäck intill dammen. De mesta har de gjort själva, men idag kunde jag hjälpa till lite med att lasta grus och lägga på plasten. I Sjöstugan lägger Hans-Georg och Tomas nytt golv och idag har det nästan hunnit med sovrummet. Fuskparkett, ekmönstrad. Vilka duktiga barn!
I morse red jag ner till badet med Bliða och först fnorkades det en del, men efter många brrrraaaa och lite mintgodis traskade hon ut i vattnet och fortsatte rakt ut. Fick snabbt hejda henne innan hon började fundera på att simma över Garnsviken, särskilt som sadeln var på och mobiltelefonen låg i fickan. Men gymnastikskorna och byxkanterna blev blöta. Måste testa barbacka nästa gång och utan mobil. Spännande!
Är detta årets varmaste dag? Det är 33 grader i skuggan och jag nästan svimmar. Ligger på bryggan, äter saltgodis och bara är - inställer firmaverksamheten då min övre temperaturgräns har nåtts. Medan HG oberört arbetar vidare i det lilla kontorsrummet där solen gassar på eftermiddagen?????
Vi byter stall och rider över till Körlinge som är nästa gård. Känns vemodigt att skiljas från våra trevliga stallkompisar, men det ser fint ut på Körlinge och Vaka och Bliða har inte tid att sakna sin hästflock då gräset i hagen är helt otrolig. De står i stort sett på samma fläck hela dagen i hagen och bara äter och äter och....
Skymningsspelet Huldrans natt börjar. Föreställningarna 30:e juni och 1:a juli är slutsålda. Vädret och förhållandena är otroliga, dock gott om myggor i skogen, men ett dopp då och då känns skönt. Nattskärran låter varje kväll och lysmaskar ser vi de sista kvällarna.
Fjärilskursdag, som börjar i osäkert väder uppe i Kårsta, men där vi ser en del fjärilar som vi också lyckas fånga i vår nya håv. Dagen avslutas på Sjöbacken i lugn och ro med fjärilsböckerna uppslagna. Se liter mer om fjärilskursen på fjärilshemsidan som HG har fixat.
Dagen började dock inte lika lugnt då en snörstump under soffan visade sig vara en ormslå (kopparödla).
Vilket tårtkalas! Vi slog ihop alla kalas till ett enda. Sonias och Hans-Georgs som redan hade fyllt. Linda som hade riktig födelsedag idag och så Torbjörn som fyller på tisdag. Inköp av fyra tårtor och sedan grillning efteråt, men dekorationerna på chokladtårtan det ordnade Tomas och Stina.
Dagen efter avslutade vi vår studiecirkel i hästkunskap med ett besök i några hagmarker och avrundning hemma på Sjöbacken. Tack familjerna Unnerstad och Hübner för den goda maten!
Utlandsbesök i ett par omgångar. Natten mellan fredag och lördag sover Maya Villaluz med sin dotter Tony över hos oss. Maya är en f d forskarkollega till Sonia på KTH. Nästa kväll kommer Matilde Somarriba Chang från Nicaragua och stannar över natten. Matilde är Hans-Georgs doktorand som forskar om ekoturism. Så därför åkte vi naturligtvis till Angarn för att se hur det kan se ut i ett svenskt naturreservat. Matilde tog bilderna. Vi fick alltså en riktig övning i engelska denna helg.
Intensiv dag som började redan kvällen innan med systrarna och syskonen "lejonhjärta" som red Bliða och blev fotograferade i alla möjliga vinklar och vrår. På morgonen sedan var det gökotta som blev mycket lyckad, med bra väder, trevlig sång och musik och trastsångare som hördes.
Idag tog jag Bliða ner till kyrkoruinen och lyssnade på friluftsgudstjänsten. Sången hördes bort till oss och Bliða lyssnade när sopranerna sjöng, men annars var det goda gräset en större attraktionskraft. Några inredningsbilder nedan.
Oj tiden bara rinner iväg.
Nu är det riktig vår här, körsbärsträdet och plommonträdet blommar och förhoppningsvis har vi fått igång sjövattnet idag. Jag har börjat rida Bliða ordentligt igen och idag var vi ute på en tur till Söderby, tillsammans med Monika på Fjári och Ulla på Vaka. Härligt med en hel del fina galopper däremot var hon alldeles för ivrig i tölten så det blev mest rullande innan jag stannade och försökte igen. Men roligt hade vi. Väl hemma igen fick hon bli ordentligt tvättad och schamponerad (måttligt roligt) och sedan gå ut på Bangs äng med Fjári (mycket trevligare).
Björn och Linda hjälper till att sköta Bliða som tackar genom att rulla sig direkt efteråt. Kina tittar på och vill gärna leka.
Jösses, idag hittade jag fotspår ända in i köket. Det var slipdammet som följde med fötterna ut från sovrummet som just nu håller på att slipas, spacklas och slipas innan det ska tapetseras. Hela huset är ett riktigt kaos. Sovrummet är ett dammrumm som sprider ett fint stoft till resten av huset, sakerna från det rummet har sedan hittat nya platser i gästrummet där vi också försöker sova själva. Mitt i detta har jag försökt fixa en stor offert och jobba lite med några projekt (ska erkännas lite dålig fart när röran i huset finns).
Hans-Georg har också fullt upp med jobb, ideellt arbete och att ta hand om saker från sitt föräldrahem - och oj hjälp det närmar sig deklarationsdags. Samtidigt börjar det gro i trädgården och man borde börja kratta, klippa ur hallonen och allt det andra som man bör göra på våren. Nere från sjön hörs sothönorna som lockar till fågelskådning hela dagarna istället för att göra nytta (men det får anstå mestadels). I hagen väntar Bliða på en promenad (p g a hältan) där hon gärna letar efter små gröna skott, medan jag beundrar blåsipporna som har slagit ut och ger henne medicinen och skrapar hår och skrapar hår och skrapar hår. I huvudet snurrar också tankar på vad som ska hända med Bliðas uppstallning, då vi har blivit uppsagda från stallet då Helanders ska utöka sin avelsverksamhet. Och till helgen blir det Vallentunasjöns dag där jag ska hjälpa till lite.
Hjälp var finns tiden till allt? Det är med andra ord precis som vanligt när våren kommer - då man säger att detta är sista året det ska bli så här. Nästa år ska jag bara sitta och lukta på blommorna och titta på en och annan fågel (man kan också sitta på en hästrygg förstås och göra detta).
Isen börjar gå upp utanför oss. Idag fick Bliða inspektera den lilla sjöhagen. Måttligt intresserad av strandängen, lite tveksam om man verkligen kan gå där nere, hon tyckte det var trevligare att leta efter vårfryle i skogen ovanför stranden. För sankt eller för dåliga flyktvägar?
Bliða börjar bli lite bättre, vilket känns skönt. Istället för att rida har jag använt tiden för jobba för fullt med tapetsering. Först ut är toaletten som får en guldfärgad tapet, se nedan. Vi kommer därför att införa krav på aftontoilette (lång klänning) för alla damer innan kvinn besöker detta rum. En passande utstyrsel finns nedan (eller är det mer som i komedin av Lars Molin "Kunglig toalett" från 1986).
Jag har också fått nya gardiner, se bilden nedan. De är specialgjorda för oss av Gisela Sylviadotter. Sedan tidigare hade hon tagit fram vackra gardiner med hästen Sleipnir på, men eftersom vi båda är fågelskådare undrade jag om det inte gick att komplettera med några fåglar. Det blev Odens korpar Hugin och Munin som numera pryder vepan tillsamman med Sleipnir. Resultatet blev mycket lyckat.
Isen blånar, månen lyser, koltrastarna sjunger och jag hör årets första morkulla. Bliða smakar istället vårens primörer, kruståtel, piprör och för att inte tala om söta kvickrotsrötter kryddat med lite granskottssmak. Mmmmmm! Med dessa smaker i munnen glöms den onda hasen bort en stund.
Bliða är fortfarande halt och imorgon ska veterinären få titta på henne. Men en liten kort ridtur blev det för Golda och Fredrik.
Min "väluppfostrade dam" (Bliða) hade varit i krackel idag med de andra tanterna i hagen och fått sig en liten smäll så hon markerade lite grann på ena bakbenet. Det verkar dock inte vara så allvarligt, men hon får ta det lugnt någon dag.
Regnigt och trist väder - men skönt att vintern går mot sitt slut. Men något geggigare än smutsiga vinterhagar får man nog leta efter. Bliða blir allt ljusare i pälsen, det är svårt att kalla henne svart nu och en tydlig ål syns längs hela ryggraden. Ska bli spännande att se hur hon ser ut under vinterfällen.
Lite vårtecken trots det trist vädret, en ensam sångsvan flög över huvudet, en tofsvipa ropade och bofinken sjöng. Men det mest märkliga vårtecknet var en svart huggorm direkt på ridstigen som vi travade rakt över innan vi såg vad det var. Men stel som den var där den låg ovanpå snön hann inte ormen reagera. Puh, det kunde ha gått illa.
   | |
| Ridtur tvärs över sjön, isen är mellan 35 - 40 cm tjock så vi vågade. Vi, det var Ulla på Vaka, Monika på Fjári och jag och Bliða. Tvärs över isen genom hagen vid Hakunge, över vägen och in i Tärnanskogen. En rundtur bort till Gamla Harsbo blev det. Hästarna var pigga och det blev många härliga galopper och töltsträckor på ett härligt snöklätt underlag. Full fart uppför backen på tomten där fyra rådjur förskräckt skuttade iväg. |
    |
|
| Idag firade vi Björns födelsedag. Innan vi gick hem och åt mat passade vi på att tolka skidor efter Bliða. Intresserade åskådare tittade på nyfiket. | |
  
|